Magnifique!

Publicerat 26 juni 2011 av Linda
Kategorier: Uncategorized

Hon är jättestor, sade jag. – Hon är magnifique, sade madame doktorn. Det låter fint, så nu kallar vi henne mademoiselle Magnifique. 😀

I fredags firade vi vår 3månaders bebis och sista arbetsdagen före pappaledigheten. På lördagen firade vi midsommar. Det hanns inte med på fredagen, helt enkelt. Madame assistenten som väger och mäter barnen innan man kommer in till läkaren var imponerad. Hon har alltid funderat hur en bebis ser ut som följer den där översta kurvan. Nu vet hon. 😉 6630g på självade 3 månadersdagen.

Annars är hon mest nöjd och gör saker som bebisar ska göra. Hon har skrattat med ljud några gånger, hon följer saker med blicken, jollrar, tar tag i saker och suger på händerna. Lyfter på huvudet nrä hon ligger på mage och kan vända sig från mage till rygg. Fast det ser jag inte som nån större bedrift. Huvudet är ju så stort att det räcker att hon liksom lägger ner huvudet lite snett, så följer kroppen med.

Jag andas ut. Hon verkar må bra och trivas med livet. Vi har fått våra nätter tillbaks och hittat en vardagslunk. Och nu ska far vara hemma så vi är 2. Två om de där gnälliga stunderna när hon är trött och två om de där härliga stunderna när hon sjunger och skrattar och ser jätteförvånad ut när hon inser att det är hon som gör ljuden.

 

Annonser

Kulturkrockad barnvagn.

Publicerat 26 juni 2011 av Linda
Kategorier: Bryssel, Kotten

Igår var jag till vår nya, stooooora pysselaffär. Den är underbar. Jag minns inte om jag skrivit om den tidigare, men den har ALLT man kan tänka sig och mycket mer. Knappar, papper, tyg, band, snören, pärlor, träfigurer, lim, färger, hur mycket som helst. Jag blir lite lycklig bara av att gå där inne och bli inspirerad. Sen köper jag lite snöre och går hem igen med ett leende.

Biträdena gillar bebisar. Inte att man lämnar vagnen. Då kommer de rusande och frågar om det är min bebis, och ”ojoj, du ska absolut inte lämna vagnen obevakad”. Lämna vagnen? Jag står ju 3m bort! I en affär med 2 andra kunder. I Bryssel kommer biträden genast och säger till en om man släpper vagnen för att ta ett steg och titta på andra sidan en hylla. Då känner man sig som en dålig mamma som överger sitt barn. Det är ingen idé att förklara att där jag kommer ifrån ställer man ut barnen på en obevakad gård för att de ska sova. Eller utanför ett café för att man själv vill dricka kaffe och barnen sover bättre ute.

Däremot är det helt okej att dyka ner barnvagnen och peta på andras bebisar. Servitörer, affärsbiträden, människor på gatan eller metron tar sig stora friheter och nyper i kinder, skakar hand med bebisen eller till och med pussar på ens unge innan man hinner blinka. Fast man håller i vagnen och gör sitt bästa för att se lite finskt världsfrånvänd ut. Det funkar inte, belgarna är inte mottagliga för finsk världsfrånvändhet. Jag vet inte riktigt vad jag skulle säga om jag kunde, egentligen har jag väl inget emot att de gullar med barnet, det är bara det att det känns påfluget. Och att jag tycker att folk är smutsiga. Jag skulle aldrig ta i en liten bebis om jag nyss åkt metro och hållit i ledstänger där miljoner människor håller i sig varje dag.

Bryssel är inte anpassat för barnvagnar så ska jag ut på nåt mindre ärende eller åka metro bär jag henne. Fast man får hjälp, om du bara så mycket som närmar dig en trappa så kommer det genast nån och hugger i och bär vagnen med dig. Både tiggare, barn, kvinnor i långa klänningar och herrar i snofsiga kostymer hugger tag och går till och med ett extra varv ner tillbaks i metron, fast de själva är på väg upp. Det händer inte i Finland. En av mina vänner reste nyligen ensam med sina två barn till Finland. Hon hade glömt hur man är finskt världsfrånvänd och att folk faktiskt bara går förbi en mamma med en 4åring och en bebis i barnvagn med kappsäckar. Helt enkelt kliver på bussen utan att ens fråga sig om man kan göra livet lite enklare för någon annan på vägen.

I pysselaffären flörtade affärsbiträdena med kotten medan jag väntade på att de skulle betjäna mig. Sånt kan ta tid. De kom sinsemellan fram till att han nog var trött. -Det är en flicka, sa jag då, jo, hon är väldigt trött. -Men hon ser ju ut som en pojke, sa biträdet. Jag påpekade med ett leende att hon själv hade en babyblå skjorta på sig. -Jamen jag är ju ingen bebis!! utbrast biträdet i den babyblå  skjortan förvånat.

Det ska bli spännande att se om jag passar in bättre med bebis och barnvagn när vi kommer till Finland. Jag vill väldigt gärna att det ska vara så, för även om jag är ganska trygg i vårt sätt och mina åsikter, så är det nåt vilsamt skönt i att också få känna att man passar in.

Här är en bonusbild på gammelmormor som runkar barnvagnen så att lillan ska somna. Det finns kulturkrockar och språkliga skillnader mellan generationerna också. Minsann.  😀 ”Hon somnar nog nu bara jag runkar lite” sa mommo med övertygelse.

Mer av det goda.

Publicerat 24 juni 2011 av Linda
Kategorier: Guldkorn

Vi åkte som sagt tillbaks till Monschau för att njuta av staden med lite mer tid. På vägen stannade vi för att ta en promenad i Eifels nationalpark. Det var häftigt väder!

Från Eupen i Belgien till Monschau i Tysklad, tvärs genom nationalparken har man dragit en väg. Spikrakt 15km. Och kantat den med ekar, par om par. Det är en märklig klänsla att susa fram i en allè mitt i skogen.

Och så några fler bilder från Monschau. Ett riktigt guldkorn! Många av de små restaurangerna har också rum på övrevåningen där man kan övernatta, men man måste fråga, det är inte alltid skyltat om det.

En söt konstnär stod och målade en bit uppströms. Mitt i bäcken ser ni ett kvanhjul i trä, i användning än!

På slingrande vägar klättrade vi upp på en av kullarna ovanför stan. Där fanns ett litet kapell och en fantastisk utsikt. Ett av mina finaste ögonblick. Han är så fin, min kärlek!

Jag och kotten är också lite fina.

Och när vi kom ner igen möttes vi av frivillga brandkåren. Vilken tjusig bil va? 😀

Vi körde hem på småvägar, genom otaliga små byar och hann också köra en vända genom staden Spa innan vi svängde upp till motorvägen och vände hem mot Bryssel igen. Det verkar vara en fin stad, kanske får vi återvända dit någon gång för att titta närmare!

Självstyrelsedag

Publicerat 19 juni 2011 av Linda
Kategorier: Bryssel, Kotten

 

Den 9 juni firade vi Ålands självstyrelsedag. Jag lagade Ålands pannkaka. Precis som i fjol glömde jag att 5dl risgrynsgröt inte är samma sak som gröt på 5dl risgryn. Det blev rätt mycket gröt och rätt mycket pannkaka. Som tur är fanns trevliga själar vid parlamentet som kunde tänka sig att fira med oss.

Kotten fick såklart följa med till pappas jobb och visa upp sig.

Dagen till ära hade hon klänning på sig för första gången. Ett riktigt trevligt evenemang med ungefär 20gäster. Med tanke på att kontoret är ungefär lika stort som en 4-personers hytt på Vikingline, blev det riktigt trevligt mingel. Vi lyssnade på ålänningens sång, höll tal, skålade i champagne och pangkakan gick åt.

 

 

Friluftsdag och första utlandsresan.

Publicerat 15 juni 2011 av Linda
Kategorier: Guldkorn

Förra lördagen hade vi friluftsdag. Vi åkte till Eupen för att vandra en hel dag. Vi insåg efter 3km att heldag var lite att ta i med bebis och hund, så vi vände efter ett tag och tog istället bilen till Monschau i Tyskland, bara 15km från Eupen.

I Eupen finns en damm med vattenkraftverk och här börjar flere vandringsleder. De ligger i Eifels nationalpark som sträcker sig en bit in i tyskland. Väldigt vackert område med omväxlande skogslandskap, floder, bifloder och små forsar.

Den här bilden är tagen från vår första rastplats. Vi envisades med att äta ”på standen”, som alltså lutade mycket brantare än vad som syns på bilden och bestod av vassa stenar. Dit klättrade/rutchade vi ner med paj, sallad, efterätt, servetter och kotte och allt. Otroligt dumt, men det verkade som en jättebra idé just då.. 😉 Att krypa uppför var ett ännu större äventyr, då fick jag ett fnissanfall och höll på att inte komma upp alls. Men upp kom vi med matkassar, ryggsäckar och hela konkaronkan hyfsat hela. Mina knän och smalben var sönderskrapade och sen stod vi där och tittade utför stupet på 20meter rätt ner och undrade vad vi tänkte?

Ner mot dammen:

Atte badade såklart och var lycklig. Han kunde ju inte läsa skylten där det stod att sjön är dricksvattenreserv och bad är förbjudet. Ojsan.

Längre upp i armen av sjön gick vi förbi flere små dammar och bäckar som rinner ner till stora dammen. Upp runt kröken hade vi rastplats 2. Vackert, vackert och en massa insekter och grodyngel!

Efter avklarad vanring tog vi oss till andra sidan dammen och tittade ut över nationalparken där vi hade gått. Där råkade vi hamna mitt i en rockfestival för motorcyklister. Allt möjligt kan man hitta när man är på äventyr!

Och sen, sen kom vi till Monschau. En alldeles bedårande lite stad som vi blev otroligt förtjusta i.

 

En tysk öl och apfelstrudel avnjöt vi innan vi måste börja ta oss hemåt.

Faktum är att Monschau var så fint så vi åkte tillbaks den här helgen för att verkligen hinna uppleva staden. 😀 Så nu har Kotten varit 2 gånger utomlands redan. 😉

 

 

Skogen.

Publicerat 02 juni 2011 av Linda
Kategorier: Bryssel, Guldkorn

Förra helgen var vi på utflykt igen. Den här gången tog vi buss 95, som går alldeles förbi vårt hus, och åkte till ändstationen. Hoppades komma ut i skogen där, i annat fall promenera runt i en ny del av stan. När vi hoppat av bussen fick vi hjälp av en kille som visade oss hur vi skulle komma till en vacker park och därifrån ut till skogen. Vi började med att följa spårvagnsspåren. Såhär i utkanten av stan lyser de av fetknopp just nu. Jättevackert!
Atte fick springa lös och sken ikapp med fetknoppen och solen. Vattenpaus och blöjbyte:

Sen, sen kom vi äntligen till SKOGEN! Efter 1½års letande! En skog där man får gå, inte bara cykla eller rida. En skog som inte är privatägd och avstängd! 😀 Vilken befriande känsla att gå där. De höga bokträden som skuggar skönt och silar ljuset. Och så en liten bäck och en liten damm. Jag tror att Atte var jordens lyckligaste hund i just det ögonblicket han plumsade i. Och jag var jordens lyckligaste matte tills han kom upp igen. Svart. Det var 30cm vatten och resten dy i den pölen.

Det blev ett bad hemma också, men han fick simma några gånger i dypölen, han var ju redan svart. 🙂

Efter skogspromenaden kom vi ut i en park, som precis som killen hade sagt, var mycket vacker! En damm, rosenträdgård och vackra planteringar.

Roligt att turista i sin egen stad! Jag har definitivt hittat ett nytt vattenhål, att bussen går precis utanför huset innebär att jag kan fara dit ensam med både kotte och vovve. Ska jag byta och släpa barnvagn+hund inne i stan funkar det inte. Men EN enkel bussresa går det. Ute vid ändstation finns cykelvägar och Atte kan gå lös stora delar av vägen. 😀

Här stiger man av bussen, jättetrevligt område.

Vi tog en öl+middag på uteservering och en liten glass innan vi åkte hem. Med vädrade hjärnor och lätta om hjärtat.

Och så en bonusbild på sötdjuret. Hon blir alltid jättefundersam på kameran. Jag har försökt hur mycket som helst att fånga hennes glada leenden, men de tycks bara vara förunnade live publiken än så länge.

Pyssel!

Publicerat 23 maj 2011 av Linda
Kategorier: Guldkorn, Kotten

Redan innan jul fick vi en gammal babysitter av våra vänner som inte längre behövde den. Den var begagnad när de fick den också, och i behov av lite uppfräschning. För ett par veckor sedan blev den ÄNTLIGEN klar! Med stor hjälp av min mamma. Det visade sig nämligen mycket svårare att klä om den än jag hade trott, så jag fick heja på henne och så fixade jag det sista lilla med knapparna och själva fastsättningen. Jag är jättenöjd och Kotten trivs med att få vara med i köket och titta på då vi jobbar. Annars är hon inte så förtjust, men hon kanske blir! 🙂

Före:

Efter: