Magnifique!

Hon är jättestor, sade jag. – Hon är magnifique, sade madame doktorn. Det låter fint, så nu kallar vi henne mademoiselle Magnifique.

I fredags firade vi vår 3månaders bebis och sista arbetsdagen före pappaledigheten. På lördagen firade vi midsommar. Det hanns inte med på fredagen, helt enkelt. Madame assistenten som väger och mäter barnen innan man kommer in till läkaren var imponerad. Hon har alltid funderat hur en bebis ser ut som följer den där översta kurvan. Nu vet hon. 6630g på självade 3 månadersdagen.

Annars är hon mest nöjd och gör saker som bebisar ska göra. Hon har skrattat med ljud några gånger, hon följer saker med blicken, jollrar, tar tag i saker och suger på händerna. Lyfter på huvudet nrä hon ligger på mage och kan vända sig från mage till rygg. Fast det ser jag inte som nån större bedrift. Huvudet är ju så stort att det räcker att hon liksom lägger ner huvudet lite snett, så följer kroppen med.

Jag andas ut. Hon verkar må bra och trivas med livet. Vi har fått våra nätter tillbaks och hittat en vardagslunk. Och nu ska far vara hemma så vi är 2. Två om de där gnälliga stunderna när hon är trött och två om de där härliga stunderna när hon sjunger och skrattar och ser jätteförvånad ut när hon inser att det är hon som gör ljuden.

 

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized