Hunden då?

När jag var gravid var det många som kom med råd och tankar kring hur man ska göra med hund och bebis. Vi fick höra allt från skräckhistorier kring hur hunden vaktar bebisen eller hur hunden lagt sig på bebisen och kvävt den, till väldigt handfasta råd för hur själv introduktionen ska ske.

Jag är tacksam för alla råd. Mest tacksam över de råd vi inte följde, faktiskt. Det är så himla bra att få dåliga råd, för då klarnar det liksom hur man faktiskt vill göra, när man har nåt att relatera till. Jag tror att alla ger råd av omtanke och  i bästa välmening.

Vi fick till exempel tipset att ta en mjuk leksak till BB och ha hos bebisen så att den börjar lukta som bebisen. Sen ger man först leksaken till hunden, som då förstår att bebisen är familj. Sen får hunden hälsa på bebisen, efter att den bekantat sig med leksaken.

Jag vet inte om man ska kalla det “grovt underskattande av hund” alternativt “grovt överskattande av leksak”. Jag vet ju inte, men jag tror inte att vår hund anser att leksaker hör till familjen, oavsett doft. Risken för att han sliter sönder den mjuka leksaken är överhängande och då är det ju ingen direkt fördel om han tror att det är en bebis heller..så vi skippade just den idén.

Vi ställde helt enkelt ner vår Kotte bland resten av packningen när vi kom hem och lät henne stå i hallen i babyskyddet ett tag. Atte nosade lite och sen låg han en dryg meter ifrån och tittade på oss-på bebisen-på oss och på bebisen. Jag var tokspänd och tårträngd när vi kom hem, vilket sannerligen inte hjälpte hunden, så innan vi gick och lade oss tog jag en promenad med honom för att vi båda skulle koppla av lite. Det hjälpte för oss båda!

2dagar var Atte väldigt nyfiken och alert på allt som gjordes. Han ljudade och sjöng när hon skrek och han svansade i fötterna på en när man bar henne och var väldigt engagerad. Aldrig på något sätt hotfull eller rädd. Sen var det klart. Efter 3-4dagar slutade han. Nu lyfter han inte på huvudet alls, eller jo, om jag inte är i samma rum och hon börjar vakna så kommer han till mig och vankar lite av och an.

Jag hade kunnat lägga en bra slant på att hunden skulle vara lite pipig och påfrestande, eftersom han onekligen blir lite understimulerad och får mindre uppmärksamhet. Men nej, han har varit otroligt balanserad och tålmodig. Sällan väckt oss på morgonen, vilket han annars alltid gör kl 08 om vi inte klivit upp före det. Jag får erkänna att jag underskattade honom, han har ju visat många gånger förr att han kan anpassa sig, och nu har han omskolat sig till familjehund på ett par dagar bara!

Med andra ord: det går väldigt bra med Atten och Kotten, trots att hunden inte alls är överförtjust i barn. Men det är tydligen skillnad på “egna barn och andras ungar”.  :)

Bild från morsdagens familjeutflykt. Atte var väldigt sugen på tårtan!

Utforska inlägg i samma kategori: Guldkorn, Kotten